Om Eva

Om man bad Eva Hagström att välja en färg som skulle symbolisera Norrbotten skulle hon utan tvekan välja - blå. Blå som de blånande bergen. Blå som himlen och sjöarna. Blå som vinterskymningen eller skuggorna i snön. Vare sig hon målar naturalistiska akvareller, gör collage eller väver abstrakta symbolmönster förekommer blått i olika nyanser som ett genomgående tema. Som textilare står Eva Hagström stadigt på hantverkets grund. Hon väver bilder för offentlig miljö, kyrklig textil och brukstextil men också till egna utställningar. I en stram form och en sparsmakad färgskala vågar hon föra in fria inslag av avvikande material till nya spännande kombinationer. Naturen och dess mönster och formvärld är den stora inspirationskällan men också originellt nog - vintern. Det är inte många konstnärer som har arbetat med vintern som centralt tema. Eva Hagström är ett av undantagen. Detta hänger nog samman med hennes ursprung och kärleken till den blå färgen.

Bertil Sundstedt

Fötternas mjuka avtryck i den guldgula sanden.
Eller är det kanske spåren av en mockasin?
För jag ser något indianskt, en hövdings visioner och gåtfulla besvärjelser i Eva Hagströms vävar.
Ripsväven "Strandlängd" liknar en totempåle.
En vishetens pelare.
Men bortanför stranden, nedanför sanden, glittrar vattnet.
Som i "Vattenblänk-Saltstänk"
Det norrbottniska havet, blänkande, lätt saltat och friskt.
Kvinnligt och inbjudande.
Också en sorts evighet. Ett ursprung.
Finns det indianer i Siknäs? Eller sjöjungfrur?

Kristina Wikholm